The Tudor Consort

Birger Jarl (1210-1266) blev aldrig kung, men är ändå en av Sveriges historias viktigaste personer. Hans väg till makten blev blodig. Samtidigt lade han grunden till Sverige som stat, skapade ett rättssamhälle, byggde borgar och städer.

Birger Magnusson var en hård maktspelare som efter att han dödat sina konkurrenter om makten lade grunden till den svenska statsbildningen och grundade Stockholm och ett stort antal städer. Två av sönerna blev kungar – Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås.

I reprisen av det nymixade avsnitt 57 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, som skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur.

Birger Jarl var född in i den mäktige Bjälboätten under en tid när lokala stormän styrde sina områden utan inblandning från statsmakten. Han blev kungens närmaste man under en tid som präglades av blodiga maktkamper mellan de ledande ätterna.

Birger Jarl gifte sig med kung Erik den läspe och haltes syster Ingeborg och blev kungens närmaste man – Birger Jarl. När kung Erik senare dog satte han sin son Valdemar på tronen som efterträddes av Birgers son Magnus Ladulås.

Före Birger Jarl gjorde lokala stormän och biskopar i princip vad de vill lokalt utan att statsmakten lade sig i, men Birger Magnusson lyckades etablera statsmaktens överhöghet över det lokala.

Han drev igenom rikstäckande lagstiftning om hemfrid, tingsfrid och kvinnofrid. Han etablerade de flesta av Sveriges äldre städer – däribland Stockholm. Birger Jarl byggde också ointagliga borgar som fick i betydelse i hundratals år.

Inledande musiken är Kyrie Eleison av The Tudor Consort som är släppt under Creative Commons, Attribution 3.0 International License.

Bild: Så här såg avbildningen av Birger Jarl ut i Stockholms Medeltidsmuseums utställning 2010. Arkeologen och skulptören Oscar Nilsson har med hjälp av kriminaltekniska metoder rekonstruerat jarlen Birger Magnussons ansikte utifrån osteologiska analyser och gipsavgjutning av kraniet. Rekonstruktionen av den medeltida statsmannen gjordes utifrån det kranium som ligger begravt i Varnhems kyrka och som med stor sannolikhet tillhört Birger Jarl. Foto: Wahlsten, Ray, Medeltidsmuseet.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dackefejden som startade vid midsommar år 1542 är det största bondeupproret i Nordens historia. Upprorsmannen Nils Dacke organiserade ett överfall på Gustav Vasas fogdar söder om Kalmar. Upproret spred sig snabbt till andra delar av Småland.

I november 1542 kontrollerade upprorsmännen större delen av Småland, södra Östergötland och Öland. Kungen Gustav Vasa tvingades att förhandla om stillestånd och den 8 november slöts ett avtal om en ettårig vapenvila. Men Gustav Vasa hade aldrig för avsikt att acceptera en upprorsman vid makten.

Det fanns ett utbrett missnöjde med den ogudaktige kungen som hade drivit in kyrkans egendomar och infört ”det kätterska lutheriet”. Allmogen ville inte överge sina fäders tro. Att mässan numer hölls på svenska kritiserades med ”att ett spenebarn snart från en dyngvagn kunde vissla fram en mässa.”

Gustav Vasa hade sedan han kom till makten stärkt statsmakten och effektiviserat skatteuppbörden. Många extraskatter tyngde folket. År 1541 lade kungen beslag på 370 kilo silver från småländska kyrkor.

Nils Dacke kom från en småbondesläkt som bodde i både de sydligaste delarna av Södra Möre härad (Kalmar län) och i det angränsande danska Blekinge. Redan år 1536 hade Nils Dacke dödat en fogde och levt som fredslös tills han betalade en bot på 200 riksdaler. Han blev ledaren för dackeupproret efter att han anfallit fogdar och en frälseman.

I mars 1543 sårades Nils Dacke svårt i en strid med Gustav Vasa legotrupper när en kula gick igen hans båda lår. Dacke flydde och återupptog inte kampen mot Gustav Vasa förrän vid midsommar. Men kungamakten var för stark och Nils Dacke tvingades fly mot riksgränsen, men dödades några veckor senare. Upproret var nedslaget.

Upprorsmän spårades upp förhördes under tortyr. Några avrättades och steglades medan andra fick sina gårdar beslagtagna och tvingades betala dryga böter.

I reprisen av det nymixade avsnitt 53 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olle Larsson, dr i historia och lektor i historia vid Katedralskolan i Växjö som är aktuell med biografin Gustav Vasa – En furste bland furstar.

Musiken i avsnittet är Claudio Monteverdis Quel Augelin Che Canta framförd av The Tudor Consort och utgiven under Creative Commons under Attribution 3.0 International License.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det första korståget inleddes den 27 november 1095 av att påven Urban II uppmanade de kristna att befria Heliga landet från muslimerna. Gensvaret blev entusiastiskt och snart for flera korståg österut till Jerusalem, men också mot dagens Turkiet, Libyen och Egypten.

Även nordbor deltog i korstågen. Men många gånger känns de nordiska korstågen som en förlängning på vikingarnas tidigare plundringar – nu med kristna förtecken.

Den norske kung Sigurd Jorsalfarare var den förste europeiske monark som deltog i ett korståg till det Heliga landet år 1108-1111. Enligt legenden han tog med sig ett relikskrin från Jerusalem, som innehöll en flisa från Kristi kors och att han gav detta till staden Konghelle (Kungahälla). Sigurd ska även ha genomfört korståg till Sverige 1123 mot de hedniska smålänningarna där, kallat Kalmare ledung.

Korstågen var i allra högsta grad sanktionerade av den katolska kyrkan och de som deltog befriades från all synd. Idag räknar man med nio olika korståg och huvudsyftet var att ta kontrollen över det heliga landet. Korsfararna finansierade själv sin resa och det var dyrt. Svårigheterna att under tidig medeltid åka ända till det heliga landet var stora. Många dåligt organiserade korståg nådde aldrig målet.

Vid mitten av 1100-talat blev definitionen av ett korståg vidare. Då blev alla krig mot kristenhetens fiender ett korståg och det blev möjligt att genomföra korståg mot hedningar runt Östersjön. Danska kungar och biskopar förde krig mot de hedniska slaviska venderna vid södra Östersjökusten. Kristna riddarordnar etablerade sig i Baltikum och blev en maktfaktor att räkna med. Många korståg var mer maskerade plundringståg och även handelsintressen underblåste korstågen. Att underkuva ortodoxa kristna blev också en del av korstågen.

I reprisen av det nymixade avsnitt 51 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Dick Harrison vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Nordiska korståg som utkommit på bokförlaget Historiska Media.

Inledande musiken är Kyrie Eleison av The Tudor Consort som är släppt under Creative Commons, Attribution 3.0 International License.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Digerdöden under åren 1347 till 1352 är den största katastrof som drabbat mänskligheten. Århundranden efter digerdöden stod fortfarande tidigare brukade ägor övergivna i Sverige.

Europa hade förhärjats av pestpandemier före 1347, men magnituden på digerdöden under medeltiden ställer tidigare farsoter i skuggan. Digerdöden följde de rikt utvecklade handelsvägarna i Europa. Farsoten spreds genom pestsmittade loppor hos svartråttorna som levde nära människorna.

Pesten drabbade människorna flera olika former: böldpest och lungpest. Den tredje formen blodpest är egentligen slutstadiet på de två första formerna. I den förstnämnda utvecklades stora svarta bölder och dödligheten låg på runt 60 procent. När det gäller lungpest och blodpest dog så gott som alla. Ännu värre var att de som överlevt pesten inte utvecklade ett skydd mot sjukdomen.

Filosofen Petrarca skrev till sin bror i juni 1348: ”Kommer eftervärlden någonsin att tro på dessa ting, när vi som ser det knappast kan tro på dem”.

Människorna betraktade pesten som Guds straff och det utlöste panikartade reaktioner. Religiösa fanatiker gick från stad till stad och piskade sig själva och andra. Våldsamma pogromer riktades mot judarna som påstods ha spridit gift.

Ibland dog hela städer och byar, medan vissa områden klarade sig undan. Men sannolikt dog mellan en tredjedel och hälften av Europas befolkning. Hela landsändar övergavs och det blev stor brist på arbetskraft.

Pesten återkom sedan i i Europa vågor ända fram till 1700-talet, men aldrig i samma utsträckning som i mitten av 1300-talet. I Asien har vi haft pestepidemier så sent som på 1900-talet.

I podcasten Historia nu avsnitt 46 samtalar programledare Urban Lindstedt med Dick Harrison om digerdöden. Harrison är professor i historia vid Lunds universitet och har skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är aktuell med boken Digerdöden på Historiska Media. Han har tidigare skrivit standardverket Stora döden.

Inledande musiken är Kyrie Eleison av The Tudor Consort som är släppt under Creative Commons, Attribution 3.0 International License.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.