Johan Hegg

A coward thinks he'll always live

If he keeps himself from strife

Old age leaves no rest and peace

Though spears may spare his life

Jag minns att jag satt och våndades över alla negativa reaktioner jag skulle få. Det var 2013 och jag behövde klara en deadline för en rapport i ett kontroversiellt ämne, men fick bara mer skrivkramp. Jag drack ett par öl, blev lite berusad, men skriva gick inte. Men så hörde jag strofen ovan i låten Live without regrets av Amon Amarth. Den hjälpte mig där och då. Ren magi. Låten sattes på repeat, och jag blev klar med min rapport i tid. Orden har stannat kvar hos mig – med sångaren Johan Heggs death growl.

I dagens podd pratar jag med just Johan Hegg, som sagt är han sångare i Amon Amarth. Genren är death metal, även om tematiken som bandet använder har gjort att det ibland kallas “vikingametal”. Det är också mer melodiöst än mycket annan death metal, vilket tilltalar mig.

Amon Amarths låtar kretsar, som ni förstår, runt vikingar och fornnordisk mytologi. Just nu är de aktuella med en ny skiva med titeln The Great Heathen Army som släpps den femte augusti (förbeställ här!). Jag har fått privilegiet att lyssna på skivan på förhand och kan avslöja att den är en av deras starkaste, även om det är så jag brukar känna när de släpper en ny skiva. För jag är inte objektiv för fem öre: om jag fick ta med mig musik från ett enda band till en öde ö hade det varit Amon Amarth. Gärna den nya skivan.

Dagens samtal handlar om vilka vikingarna var, några särskilt viktiga scener ur deras låtar med betydelse för historien, varför man alltid kan upptäcka något nytt i fornnordisk mytologi och hur den kan inspirera oss i dag samt vad det innebär att vara ett metalhead.

Deras turné inleds i september och den 24:e kommer de till Hovet i Stockholm. Hoppas vi ses där!

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

För tio dagar sedan mördades rapparen Einar, eller Nils Grönberg som han hette i verkligheten. Och återigen pratar vi om gangsterrap och dess kopplingar till gängbrottsligheten. Jag har skrivit en artikel om det i Kvartal och en här på Rak höger.

Något jag funderar över är vad som är nytt och vad som är sig likt. Hur mycket är klassisk moralpanik från en oförstående vuxenvärld, och hur mycket handlar om att det faktiskt rör sig om ett delvis nytt fenomen? Jag lutar åt det senare, vilket framgår av mina texter. Men jag kan inte komma runt att jag själv har blivit äldre.

Jag tycker inte om hur den nya rapgenren drill låter. Det är säkert främst därför jag inte gillar de rappare som figurerar i polisutredningar. Det är ingen uppoffring för mig att ta avstånd från den.

Men i dagens podd ville jag prata med någon annan som har ett kluvet förhållande till hiphop. Och Fredrik Strage har jag följt sedan 90-talet. Genom åren har han hunnit skriva för en rad tidningar, och skriver i dag regelbundet för Dagens Nyheter. I sin senaste krönika skrev han ett slags farväl till gangsterrap, vilket vi pratar om.

Han har även skrivit fyra böcker, varav särskilt Mikrofonkåt från 2001 och Fans från 2005 gjorde stort intryck på mig. Jag kan också varmt rekommendera hans podd “Hemma hos Strage”, som man kan stötta via Patreon, där han pratar med musiker och artister, från Lill Lindfors och Siw Malmkvist till Ison och Hurula, och Amon Amarths Johan Hegg och Suedes Brett Anderson.

I dagens podd pratar vi om varför lyssnare kan lockas av gränslöshet, ansvarslöshet och våldsamhet, trots att man vet att det är fel. Och varför Petter tryckte upp honom mot en vägg inne på en nattklubb och Ken Ring hotade honom i en av sina låtar.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)